Sista trippen innan våren.

I duggregn och snålblåst bestämde vi oss för att för att ta en sista etapp idag. Mest berodde det på att de SMHI lovat ännu sämre väder längre fram i veckan utom de dagar som någon av oss var upptagna.

Vi började där vi slutade för en vecka sen.

Vid Vitvikens Camping och Café. Det är en populär badstrand på sommaren.

Den här badplatsens strand hänger ihop med Åmines strand och här fick vi gå över på en bro.

Det blå mitt i bilden är Åmines restaurang. Här finns också på sommaren ett minilivs,camping, mm.

Vi fortsatte längs stranden och gick för bi många sommarstugor och vidare längs stranden på en mindre väg.

Kustvägen övergick i skogsväg.

För att åter bli kustväg.

Där vägen sen tog slut. Hittade vi dagens stol.

Efter stolen blev det ut i terränglådan.

Här var det ännu lite små martallar och enes buskar, men efter ett tag så öppnade landskapet upp sig.

Annki tog den svåra vägen då det inte var någon tun på vänster sida av grinden.

Längre fram var det bara öppet landskap. 

Så var det hela vägen fram till

Hit hade vi gått ca 8 km och det tog oss ca 2 timmar.

Men då vädrets makter inte riktigt var med oss så bestämde vi oss för att åka förbi Tjelvars Grav som ligger i Boge som vi åker igenom när vi åker hem.

Men innan vi kom fram dit så stannade vi vid en gammal fornborg som heter Killingaklint.

Härifrån åkte vi vidare till Tjelvars Grav.

Vem var Tjelvar? Läs mera här

Här i skogen vid den fina skeppssättningen, utan duggregn och med talgoxen sjungande var det väldigt gott med fika.

Nu blir det ingen mera promenad förrän till hösten. Ta nu vara på varandra där ute under hela långa sommaren och glöm inte bort att kramas.                        pooh and piglet sticker

Prov = hur långt orkar vi gå.

För att prova var smärtgränsen ligger på promenadernas längd, bestämde vi oss för att prova var gränsen ligger på ett ungefär. Det beror ju på att ju längre söderut på Gotland vi kommer ju längre har vi att åka och då är det bra att veta hur långa sträckor vi måste ta i taget.

Så idag i strålande sol bestämde vi oss för att gå från Slite till Vitvikens Camping som ligger straxt innan Åminne.

Det var 14,5 km långt och det tog oss 4,5 timme.

Slite

I bakgrunden ser man Enholmen som är en del av skärgården utanför Slite.

Några hade roat sig att bygga något eget.

Innan vi kom fram till fiskeläget vid Gyle växte den här fantastiska tallen.

Framme i själva fiskeläget låg den här gamla fiskeboden.

På många ställen under vår väg såg det ut som själva plockepinnet efter alla stormar och det låg även över där vi skulle fram.

Men långa sträckor såg det även ut så här.

Vi tog oss över några stättor också.

Framme vid Friggardsriv växte den här fantastiska enes busken som var jätte gammal och så otroligt rak.

Längre fram längs med stranden fanns en båt som hade sett sina bästa dar och även en rätt gammal landningsplats för fisket.

Här hittade vi också dagens första stol.

och en bit längre fram även bänkar.

Här vid Friggards fick vi ta oss upp på stora vägen för att ta oss förbi husen. Straxt efter gården vek vi sen av på en mindre väg som vi följde och kom ner till stranden igen.

Även här fanns det ett litet fiskeläge men det som var mer intressant var den här båten.

Efter den här båten fortsatte vi fram längs med stranden men vi kom bara fram till en kanal som vi inte kunde ta oss över. Vilket gjorde att vi tog oss upp mot Vike Minnesgård som är ett gårdsmuseum. Men så här års är det stängt.

En lite bit bortom Vike Minnesgård kom vi då över den där kanalen.

Då vi hade tagit oss över den, tog vi oss ner till stranden igen och där stod det en trädgårdsmöbel och bara väntade på sommaren.

och då var vi framme vid Tjälderholm där det också fanns ett litet fiskeläge.

och runt själva udden.

Efter den här holmen/udden blev det inget mera fotat, då vi nog började bli rätt möra i både fötter och ben.

Men vi avslutade som vanligt med en fika när vi kom fram till bilen som väntade på Vitvikens parkering.

Det vi kom fram till var att den här turen var i längsta laget även om talgoxen sjöng för oss bitvis och solen strålade ner på oss. Troligen kommer vi att fortsätta en bit till innan jag skall börja jobba 1 mars.

Ta nu hand om varandra där ute i verkligheten och glöm inte att kramas mera.

Kram women in love sticker

MÅL. Eller kanske inte?

Idag nådde vi vårt mål som vi bestämde i november när vi började gå, SLITE.

Vi började där vi slutade sist, i korsningen mot Skär och det var bara skog till att börja med men mellan skogen så kunde vi se delar av Vägumeviken.

Fortsatte genom mera skog och förbi en del hus och fick sen gå över en åker.

Här kom vi straxt upp på en liten väg igen som vi gick på en bit innan vi veka av in på nästa åker.

In i skogen igen, fast nu på en mindre väg förbi några sommarstugor och efter dem så skymtade delar av Vägume viken igen.

Härifrån var det bara skogsväg att gå på. När vi närmade oss bortre pirarna i Slite så kom vi ner till sjön igen.

Då var det inte långt kvar till den väntande bilen.

Det blev ett kort inlägg idag för det var inte så mycket att fota under den ca 5 km långa sträckan som tog oss ca 1,5 timme att gå.

Vi avslutade med en fika på Kupan i Slite för att fira att vi nått vårt mål från Bungeviken.

Det var ju tänkt att vi skulle avsluta här men vi kommer nog att fortsätta vår vandring en bit till under februari.

Ta hand om varandra där ute i verkligheten och kramas mera.

Kram

 

Nu är det nära!

Nu börjar vi närma oss, men det är ännu 1 eller två promenader kvar innan vi når målet Slite och det beroende på hur vi gör.

Idag startade vi där vi slutade förra gången vid korsningen mot.

Och tydligen heter platsen Nybro efter viken som ligger ner vid sjön då den heter Nybrovik.

Idag var det också en hel del skogsväg, men lite större än i fredags. Undervägen passerade vi en skylt.

Läs mer om olika koleragravar på Gotland

Vi fortsatte på skogsvägen och vek senare av på en mindre väg/stig som hör till den cykelväg som går runt norra Gotland.

Här är det säkert underbart vacker när det är vår med alla vårblommor och en skir grönska.

Vi kom ut vid Barläst.

Som också var en del av den Gotländska stenindustrin.

Här fanns även ett varv när det begav sig.

Lite mera historia:

Barläst är en före detta hamn i Lärbro socken på norra Gotland, tvärsöver Vägumeviken från Slite, där man förr brände och skeppade ut kalk.

Barläst tillhörde Pavalds gård, som under 1600-talet var Lärbros största och mest betydande gård. På 1700-talet kom ugnarna att tillhöra strandridaren på Kyllaj Johan Ahlbom. På platsen finns ruinerna av tre kalkugnar. Den äldsta är en rund ugn med förstuva åt söder. Den fanns här 1717 och härstammar troligen från 1600-talet. En fyrkantig ugn som är mest förstörd härstammar möjligen även den från 1600-talet. Yngst är en sexkantig schaktugn från 1882. I hamnen finns flera bevarade kalklador där kalken läskades för att sedan packas i tunnor.[1]

I hamnen fanns tidigare ett varv med stapelbädd där båtar byggdes. Rester av en baskista syns ännu på platsen. I vattnet utanför hamnen finns en stensträng som är rester av den barlast kalkskeppen dumpat i hamnen då de lastade ombord kalk. Troligen är det från denna barlast platsen fått sitt namn.[1]

Som tur var fanns det ett dass där, då jag så gott som varje gång vi börjar gå måste springa till skogs och kissa.

Och det var öppet vilket inte hör till vanligheterna, oftast är de låsta med hänglås för det är bara turister under sommaren som blir nödiga (tror Region Gotland).

Vi fortsatte från Barläst och under vägen hittade vi dagens stol på en brygga.

De som äger stolen är i alla fall rädda om den för den är fastsatt med en kedja i bryggan.

Vidare längs vägen finns det många små bryggor och landnings platser för de fritids fiskare som är verksamma i området.

På andra sidan syns vårt mål Slite.

Efter ytterligare en bit så gick vi förbi en sån fin port in till en gård.

Otroligt att ett träd kan växa så krokigt som överliggaren är.

Härifrån var det mera väg att gå på fram till korsning ner till Skär där den ena bilen stod. Här lastade vi in hundarna och tog oss tillbaka till Barläst där vi fikade.

Dagens promenad blev ca 4,5 km lång och det tog oss bara ca 1 tim och 15 minuter att gå. Det gick rätt fort att gå idag men det var lätt gånget genom att det var mycket vägar och stigar att gå på idag.

Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten och kramas mera.

Kram 

 

En underbar promenad.

Idag passade vi på att gå en ny vända då det var så gott som vindstilla, lite disigt till att börja med men sen kom solen till oss. Dagens tur började vi på S:t Olofsholm

med att besöka den här rauken som vi missade att titta på när vi slutade sist. Den har som en skål invändigt och ett hål en bit upp där vattnet kan rinna ut om det blir för mycket vatten i själva skålen.

Därefter fortsatte vi upp och fram mot Talludden.

det är en talldunge som växer nästan ute på hällen.

Mycket skog och sten var det, men när vi passerat tallarna vid Talludden så kunde vi se de gamla stenbrotten på S:t Olofsholm.

Efter ytterligare en bit så kom vi fram till:

Ute i ingen stans.

det var jobbigt att gå i och nära brotten så vi försökte att hålla oss vid strandkanten för även om det är en liten väg på bilden så var det inte så fina vägar där bland stenbrotten.

Nere vid stranden, en bit upp med ett antal meter i mellan satt de här förtöjnings ringarna.

Det var nog länge sen någon båt låg förtöjd vid dem.

Efter lite upp och ner så kom vi då fram till Hide brottet.

I själva brottet arrangeras ibland spelningar och teater av olika slag. Läs mer

Vi passerade den lilla campingplatsen som finns vid Hide, där vek  vi av så vi kom ut på själva sandstranden.

Över en liten å med en bra bro att gå på.

På andra sidan fanns ännu mera sandstrand.

Som badplats så är det en långgrund sandstrand.

En bit från stranden på Hides strandpromenad ligger ett litet fiskeläge med en rätt fin hamn med små söta fiskebodar.

Därefter fortsatte vi genom skogen på lite små skogsvägar och kom fram till:


Där ligger också en fin vik.

Fortsatte på den inslagna vägen där vi inte hittade någon stol i dag men ni får hålla tillgodo med den här mysiga bänken med tillhörande bord. Där var också en grillplats i samband med det.

Fortsatte längs stranden på skogsvägen där träffade vi på en man som hade varit ute och fiskat  och så kom vi fram till bilen som var parkerad mitt i skogen vi avfarten mot Asunden.

Dagens promenad blev ca 8,7 km lång och vi gick det på 2 timmar och 45 minuter.

Då bilen stod mitt i skogen så var det inget mysigt fika ställe, utan vi åkte tillbaka till Hides naturreservat där det finns grill, bänkar med bord att sitta vid. Helt klart värt ett besök.

Ta nu hand om varandra tills vi är på gång igen.

Kram

 

Smöjen till S:t Olofsholm

Idag började vi på Smöjen där vi tidigare slutade.

och ett nytt kartblad.

På Smöjen har det också varit kalkindustri och den gamla fabriksbyggnaden finns ännu kvar. Idag är Smöjen mest känd för sina vindkraftverk och att det går att bada i de gamla brotten. Men det krävs att man är simkunnig då de är djupa.

Det är klart att det går att bada även i havet.

Vi fortsatte på stigar, små skogsvägar och emellan varven kom vi ner till stranden.

dagens största äventyr var när vi missade en skogsväg och hamnade på en stor hög som var rätt brant och hal av frost som vi skulle nerför, istället för att gå tillbaka en bit och komma rätt väg igen.

Därefter kom vi ner till mera skog och efter en bra bit kom vi åter fram till en strand som vi skulle följa.

Efter några hundra meter på sandstranden så fann vi en båt som hade slitit sig i någon storm och som nu var nästan täckt med sand och släke.

Konstigt att man inte tittar till sina grejor eller har någon som fixar det åt en.

Under hela vår promenad hittills så har vi nästan inte sett några fiskelägen alls, men idag passerade vi ett litet gulligt.

ut på stranden igen.

och så var vi framme vid

Vi bestämde att vi skulle gå en bit till längs kusten och då hittade vi ett litet raukområde.

Utanför raukarna i havet så kunde vi se Ytterholmen.

Efter vi passerat alla raukar så sneddade vi upp till kappellet och kvarnen som finns där.

Inne i kvarnen finns det en gästbok och även bord och bänkar som man kan sitta och fika vid om det skulle var dåligt väder. Härifrån går det även en Pilgrimsled till Visby.

Dagens promenad som blev ca 7 km lång och tog oss ca 2,5 timme att gå avslutades som vanligt med fika.

Alla var lika fikasugna.

Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten.

Kram

Så in i vassen

Idag så knöt vi ihop sträckorna. Vi började på skogen vid Husken där vi slutade innan jul och slutade i Valleviken där vi började vår förra promenad sträcka.

Det mesta av sträckan var bara vass, vass och mera vass med otillgänglig terräng som vi forcerade.

Det fanns även här en stol i väntan på sommaren.

Efter mycket trasslande genom vass och annat så hittade vi till slut en större stig som vi följde och precis som förra gången så blev kommentaren ”Oj var vi allt framme”

Vid Vallevikens hamn.

Lite Historia.

Valleviken är en småort i Rute socken i Gotlands kommun, belägen på nordöstra Gotland drygt en mil sydväst om Fårösund.

Rute Cement, som låg i Valleviken, började bygga sin fabrik ungefär samtidigt som Slites fabrik uppfördes. Efterfrågan på cement ökade i Europa och under kristiderna var det svårt att få bränslet att räcka till. Efter andra världskriget började dock strukturrationaliseringarna. Cementa skapades och Rute Cement försvann som fristående företag. 1947 stoppades produktionen i fabriken och strax därefter började rivningen av de stora lokalerna. Som mest hade fabriken cirka 300 anställda. Mest känd blev fabriken för en egen specialitet – gasbetong. En annan specialitet var aluminatcement (smältcement) en produkt med många tilltalande egenskaper som dock under vissa omständigheter visade sig ha katastrofalt dålig långtidsstabilitet.

Den gamla hamnen används i dag som småbåtshamn för fritidsbåtar och kontorsbyggnaden har förvandlats till en sjökrog.

Dagens promenad blev bara 2,7 km men tog oss 1,5 timme och det berodde på den näst intill oframkomliga terrängen som var bitvis.

Dagens fika bild i hamnen med liten Ludde.

Ta nu vara på vandra där ute i verkligheten.

Kram

 

Skog

Nu blev det tätt mellan promenaderna. Idag knöt vi ihop från Valleviken till Kyllaj och det var mestadels en promenad i skogen på skogsvägar då det är lurit att gå längs kusten, när man inte kan se hur det ser ut där man sätter fötterna, så här började vi.

Och jag har äntligen hittat hur jag skall förstora bilderna. Efter bara en bit kom vi in i skogen, som varierade mellan kalhyggen, ny planterad skog till gammal skog och så här såg det i stort sett ut hela vägen.

Men vi hittade ändå lite saker längs vägen, som en gammal kalkugn med tillhörande kalklada och där det troligen även har varit en kaj.

Även här hittade vi fantastisk växtkraft.

Lite kust.

Vidare in i skogen och lite längre fram på en väg vid sjön så fanns det en sittplats som nog inte varit använd på ganska länge.

mer skog som inte kom med på bild och när vi står där i en korsning vid kraftledningen och funderar på vart vi skall  och tittar på både karta och Googlemap, vi beslutar att vi går mot en gammal kraftstation. När vi kommer fram till kraftstationen får vi se hustak och dagens kommentar ”OJ, är vi allt framme”, då det inte såg så nära ut på kartan eller Googlemap.

Väl framme i Kyllaj så möts vi av den gamla Strandriddar Gården (http://www.guteinfo.com/?id=266 ) på länken kan man läsa mer om den.

Lite längre fram ligger raukfält.

Snett över hamnen ligger det även en gammal kalugn.

nedanför finns resterna av en trolig kalklada.

Lite historia om Stenindustrin på Gotland. Just här på den här kuststräckan så var just stenindustrin en stor arbetsgivare under många århundraden och är ännu.

Vår promenad blev idag ca 6 km lång och det tog oss ca 2 timmar att gå. Vi valde idag den här sträckan för det blåste ordentligt från syd och då är det skönt att ha lite lä av skogen.

Får inte glömma dagens utlovade fika bild. Vi lånade ett bord och var sin stol som stod mellan strand bodarna nere vid Kyllajs fiskeläge.

Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten och håll i hatten de närmaste dagarna då det åter kommer att blåsa ordentligt.

Kram

 

Hit och dit hopp.

Sent i veckan blev det och det berodde på stormen och snöfallet som kom i under torsdagen och fredag. Som kartan anger så har vi hoppat lite hit och dit vilket beror på att det har varit storhelg och kanske många som besökt sina stugor.

Idag har vi gått den röda markeringen som är från Kylllaj till Smöjen. Det var en lätt promenad på ca 3,5 km och det tog oss 1,5 tim. Men vi går sakta eftersom det skall fotas och upptäckas saker under promenaden.

Det var helt vindstilla när vi började gå och helt underbart väder. Vattnet skapar en hel del fina formationer längs kusten.

Och även på träd.  

Man kan nästan tro att någon har lagt upp det här sten för sten när man tittar närmare på det. Och har denne någon gjort det måste det har varit ett otroligt arbete.

Det måste ha varit rätt kallt eftersom även stenarna fått ismössor på sig.

Det här kan man kalla växtkraft på hög nivå. Hur i hela friden går det att växa där på kanten utan att blåsa bort.

Bakom den här hittade vi Kung Bores is trappa.

Inne i viken låg ett jättelikt isflak. Ingen av oss hade lust att jumpa på isflaket.

På andra sidan viken ligger Lörgeudd.

Här började man bryta, bränna och skeppa ut kalk redan på 1650 talet.

 två lika stora enesbuskar på var sida av kalkugnen , på avsattsen.

Vid den gamla hamnen hade vi en vision om att det var någon som badade.

Och straxt bredvid på pålarna hade vatten och kyla gjort sitt eget konstverk.

Den gamla kalkladan. Det går ju inte att veta om det är den ursprungliga som fanns här

Längre ut på udden finns det ett 15 tal raukar i olika storlekar och former.

Vi fortsatte längs stranden.

Som det brukar stå i mäklarnas annonser ”visst renoverings behov”, då det här verkar vara rester av ett hus eller kanske en fiskebod.

Vi fortsatte längs stranden och en bit längre fram så fick vi se Lörgeholm.

Dit ut kunde vi inte komma. Kanske om det varit lågvatten eller istäckt.

 

 

Innan vi kom fram till bilen hitta vi en rest av någon byggnad, kan ha varit ett värn eller något litet hus. Mitt i hade någon gjort en hög grill.

Det var dagens lilla promenad och den avslutades som vanligt med fika utan fika bild.

Ta nu vara på varandra där ute i verkligheten när vardagen kommer igen.

singing smiley sticker

 

Asunden

Eftersom det nu är mellan jul och nyår och många människor besöker sina stugor under den här tiden, beslutade vi oss för att gå på Asunden idag istället för att fortsätta längs kusten från Husken mot Valleviken.

Fakta om Asunden

Bildat: 1930
Storlek: 8 hektar varav 3 hektar land och 5 hektar vatten
Skyddsform: Naturreservat
Läge: Vid den nordöstra stranden av ön Asunden. Nås via skyltad grusväg från Vägume.

 Tidigare fanns ett kanonartelleribatteri på ön, två stora kanoner, 120 ton – Radio Gotland sa 2005 att det var ett av de modernaste – men i nutid när Gotland inte längre behöver försvaras så är Asunden avsatt för friluftsliv, därav naturreservatet.

Idag blev det en hel del prickiga hundar med på korten, men även en liten Ludde skymta fram ibland och som vanligt så får bilderna prata sitt eget språk till viss del.

 Vägbanken ut till Asunden. Vi var där ute så tidigt så solen hade ännu inte gott upp utan jobbade sig upp över åsen.  På första bilden ser man Cement fabriken i Slite från sjösidan.

När vi gick där ute på den öppna slätten fick vi se några murar som vi måste kolla på.

 

 

 

 

Ingen aning vad det har kunnat vart för något. Det ser ut som väggarna efter ett hus eller något, men jag gissade på att kunnat var en landningsplats för fiskare förr så att de slapp segla hem när det började skymma, kanske en kvarleva från 1:a världskriget eller varför inte ett före detta lambgift. Men som sagt det är bara några gissningar.

Därifrån vek vi åter ut på slätten och mot ett naturligt plockepinn av sten.

Samma bilder fanns på Furilden och Husken.

Här kan man se på berget hur det vuxit under år tusendena. Alla de olika tidsåldrarna. Ser man sen ut mot Slite som är i bakgrunden så ser man verkligen hur flackt det är med  vattenfylld mark mellan strandvallarna.

Vi fortsatte ut mot Kalvhäll på Asunden och däre ifrån kunde vi se både Enholmen och Grunnet som är en del av Slite skärgård.

Här fick vi vika av mot vänster och kom innan vi kom fram till raukområdet så var det en hel del stenar som stack upp både här och där.

Framme vid raukområdet som bara är en liten, liten del av själva ön.

Man skulle kunna tro att det är en jämlike.

En nästan likadan rauk finns på Langhammars raukområde på Fårö.

 

 

 

 

 

Efter alla raukar så började vi närma oss bilen igen. Men ute i sjön kan man nästa tro att det är någon jätte som badar.

Det var dagens promenad som blev ca 5,5 km lång och tog oss ca 1 timme och 45 minuter.

Tag nu vara på varandra där ute i verkligheten och så hörs vi när 2017 har börjat.

Gott Nytt År till alla.     sunny emoticon sticker