Lång uttmattning

Det var ett bra tag sen jag skrev något här, men sommaren igenom är det jobb som gäller och vi har mer eller mindre bott på Fårö. På den älskade träningsplans backen. Vilket nog gjort att jag har mått och mår betydligt bättre i höst än i fjol hösts/vinter.

Jobbet gick ner på sparlåga från 1 november och i slutet på oktober började jag fundera över varför jag har svårt för att  komma ihåg saker eller tycker det är jobbigt att läsa fakta texter av någon form, mm, mm.  har ju alltid varit duktig flicka både privat och på jobbet. Jag hittade då en FB en sida som heter Utmattningsskolan – skolgården, vilken är en sluten grupp och det finns även en vanlig webbsida http://utmattningsskolan.se/ .

Började fundera bakåt i tiden och insåg att jag nog allt i slutet på 80-talet (när det här inte ens fanns som företeelse nog) var drabbad utmattning. Hur yttrade det sig då? Jo, jag var hemma från jobbet minst 2 veckor varje månad med ont i kroppen på olika ställen utan att hitta något fel (som har hängt med fram till dax datum), migrän liknande anfall och en väldig trötthet som gjorde att jag sov hela tiden på dagarna när jag var hemma. Jag kunde även sitta och titta tomt framför mig utan att veta varför och ingen annan förstod varför heller.

Vid min första skilsmässa så gick vi hos kommunens familjerådgivningen (början på 90 talet) och terapeuten där hade aldrig träffat någon som grät så fort som  de blev tilltalade, vilket jag gjorde mest hela tiden när det gällde att prata om mig själv eller min närhet, och det har varit ett bekymmer för mig under nästan mitt vuxna liv. (Men nu så är det mycket bättre på den fronten)

När sen de minsta barnen och jag började gå på BUP i Hemse i mitten på 2000 talet och vi nästan var färdiga där, och skulle flytta in till BUP i Visby istället, så sa de 2 BUP tanterna som hade haft hand om oss där, att de bara väntade på att jag skulle kollapsa på grund av belastningen och stressen som jag var i och hade levt med i så  många år. Men det fortsatte att rulla på för duktig ska man vara och klara allting. Det har jag blivit uppfostrad till.

Jag har under hela tiden jobbat på med olika saker ( dock utan att vara sjukskriven, peppar, peppar) och fick nu en förklaring varför jag inte visste hur jag skulle gå med hundarna på tävlingen i fjol med rallybanan. Varför jag ibland inte visste vilken spak i bilen som var torkare eller blinkers, fast jag haft körkort sen 1980, skrämmande.  Inte orkat och tyckt att en del saker varit väldigt jobbiga privat ( men jag har ändå genomfört det),  för duktig ska man vara, på jobbet har jag alltid varit, och är fortfarande, måste även försöka tagga ner där på duktighets syndromet.

Så nu har jag beslutat mig för att börjat på uttmattningskolan på nätet och den här gången skall jag verkligen ge det en ordentlig chans att bli bra, men det kommer nog att ta sin lilla stund och nu har jag i alla fall rätt många månader som det är relativt lugnt arbetsmässigt.

En kul sak som jag och  Annki kommer att fortsätta med under vintern är att promenera. Den här gången kommer vi att gå från Bungeviken  till Slite. Så mer om det kommer under vintern.

Må gott där ute i verkligheten, ta hand om varandra och er själva.

Kram   ❤

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *